Främlingen som fick mig att gråta.

Igår gick jag förbi en äldre dam som bar på en matkasse, handväska och käpp i den andra handen.
Jag gick tillbaka och frågade om jag kunde hjälpa henne med matkassen.
En av mina bra egenskaper är att jag är hjälpsam. Men det är sällan att jag frågar främlingar om de vill ha hjälp. Det händer,måste jag erkänna.
Ja,så står jag framför den här damen och frågar om hon vill ha hjälp,men hon sa att hon behövde inget hjälp.
Och istället inledde vi ett underligt samtal om bland annat om hennes barnbarn och hans flippinska fru.

Där stod vi och pratade,två främlingar. Det var ett samtal som jag kommer aldrig glömma. Det var mestadels hon som pratade,men det gjorde inget.

Jag kunde inte sluta le . Är detta ett dröm?, tänkte jag.

Vilket tal, hon gjorde mig rörd.
Det finns nog hopp för mänskligheten. Jag hoppas innerligt att det finns mer människor som henne.

jag skulle insisterat på att hjälpa henne, men hon var säkert rädd att jag var en tjuv eller en mördare.

Hon hade säkert sett den där avsnittet i Criminal Minds, om den mannen som klädde ut sig till
en kvinna och dödade gamla kvinnor.

Ja,hon trodde nog att jag var utklädd till en kvinna.