H's 2006 part 1
Med gråtet i halsen kan jag säga att 2006 har verkligen varit en känsloladdat år. Var ska jag börja? När jag stod i Trafalgar Square i London nyårsafton 2005 och räknade ner till den nya året hade jag inte trott att 2006 skulle bli så så här.
Efter 12 år i grundskolan tog jag studenten och den dagen kommer jag för alltid komma ihåg.
Den första pojken jag blev kär i när jag var 7 år, insåg jag detta år att jag älskade honom. Att känna sådana starka känslor för någon som man inte ens sett/träffat på länge och dessutom att han finns i drömmar varje gång jag somnade om måste vara kärlek. Men hur gör man när man inte vill älska den personen?
Personen jag älskade hade förändrats. Jag var över honom men hjärtat gjorde inte det.
Jag kommer ihåg studentfesten där jag träffade honom, blev skakig och hjärtat bankade extra fort, som vanligt i alla dessa år. Och allt som behövdes för att komma över honom var att se honom hålla hand med en annan tjej. Jag kommer ihåg den stunden när jag såg de att jag hade svårt att andas och blev svimfärdig.
Jag är glad att jag berättade för honom och glad att jag inte sa de tre orden.
Veckorna innan studenten hade jag en känsla att jag skulle inte träffa de flesta, de jag kallade mina vänner.
Rätt hade jag. Till min förvåning så var det jag som sa farväl till de. Och det dumma var att jag sa inte farväl, istället sa jag Hej då, vi ses. Det gick inte länge. Det var meningen att jag skulle släppa taget om de. Vänner som har varit del av mitt liv sedan 10 år tillbaka och vänner som jag kände så starkt för, att jag trodde att jag de skulle vara del av mitt liv för alltid.
Men saken är att de kände inte mig.
Everyone I know,
goes away in the end
Efter 12 år i grundskolan tog jag studenten och den dagen kommer jag för alltid komma ihåg.
Den första pojken jag blev kär i när jag var 7 år, insåg jag detta år att jag älskade honom. Att känna sådana starka känslor för någon som man inte ens sett/träffat på länge och dessutom att han finns i drömmar varje gång jag somnade om måste vara kärlek. Men hur gör man när man inte vill älska den personen?
Personen jag älskade hade förändrats. Jag var över honom men hjärtat gjorde inte det.
Jag kommer ihåg studentfesten där jag träffade honom, blev skakig och hjärtat bankade extra fort, som vanligt i alla dessa år. Och allt som behövdes för att komma över honom var att se honom hålla hand med en annan tjej. Jag kommer ihåg den stunden när jag såg de att jag hade svårt att andas och blev svimfärdig.
Jag är glad att jag berättade för honom och glad att jag inte sa de tre orden.
Veckorna innan studenten hade jag en känsla att jag skulle inte träffa de flesta, de jag kallade mina vänner.
Rätt hade jag. Till min förvåning så var det jag som sa farväl till de. Och det dumma var att jag sa inte farväl, istället sa jag Hej då, vi ses. Det gick inte länge. Det var meningen att jag skulle släppa taget om de. Vänner som har varit del av mitt liv sedan 10 år tillbaka och vänner som jag kände så starkt för, att jag trodde att jag de skulle vara del av mitt liv för alltid.
Men saken är att de kände inte mig.
Everyone I know,
goes away in the end
Det här året fick jag göra det svåraste beslutet hittills i mitt liv. Det jag hade planerat och planerat i nästan ett år, nämligen inte att flytta till London och börja plugga där. Det var nog den dagen som allt gick utför. Jag tänker på varje dag om jag gjorde rätt beslut? Men om jag tänker på det varje dag,måste jag gjort ett fel beslut.
Det här året har jag lärt mig att det här livet är verkligen tillfälligt.
Det här året har jag lärt mig att ta en dag i taget.
Den här året har jag lärt mig att i 19 år har jag inte släppt in någon i mitt liv.
Dem här året har jag lärt mig att jag kommer vara immun mot sån kärlek i ett tag.
Den här året har jag insett att jag älskar London för mycket,Once you fall in love, there's no turning back.
TO BE CONTINUED
HAPPY NEW YEAR!
